Vad ÄR det med äldre stoppade fåtöljer, stolar, pallar, soffor som gör att vi i mångt och mycket accepterar både defekter, slitna tyger, odefinierbar doft och skrälliga färger? På Aprilia Interiör hinner vi knappt ställa in en äldre klädd möbel innan den försvinner igen. Så länge den har bra stoppning och någorlunda fin klädsel hittar den snabbt ett nytt kärleksfullt hem, och även om tyg och stoppning skulle ha sitt att önska, brukar det inte dröja länge innan någon entusiastisk amatörtapetserare sätter klovarna i den. Ja, vad är det med dessa möbler som gör att de får leva vidare, få nya fläckar av nya kladdiga små barn och ännu fler repor av dammsugare, skor och klumpiga människor i allmänhet. Jag tror jag vet svaret! Åtminstone om man lyssnar till alla kunder som kommer in och bedårar sig över något objekt som de vet precis vart de skall ställa. Det är charmen. Det är det att ha något som ingen annan har, som definierar dig som person. Det handlar om att hitta just den där härliga uddafärgen som inte går att välja till en ny fåtölj eller soffa. Det handlar om att kunna slappna av och slippa oroa sig för den första fläckens ankomst (som kommer fortare än vi hinner blinka, det vet vi ju...), för det spelar inte så stor roll. Det handlar om att med relativt små medel kunna bilda sig ett hem som känns äkta.

Att köpa en äldre gedigen möbel besparar dig mycket 1. Pengar, 2. Oro, 3. Ångest över att du eventuellt valt FEL. Antikt (och även nytillverkade svenska stilmöbler för den delen) är ofta prisvärt sett till dess massiva material, avancerade hantverk och fina kvalitet (ja, såvida du håller dig borta från ”Stockholmsmöbler” som vi sett på Antikrundan där vi chockats över stolar och byråar som kostar en halv årsinkomst, och det som är allra mest populärt bland landets trendsättare som driver upp priserna från lågt till kanske lite för högt). Antika möbler har redan fått sin patina, och det gör inget om ytterligare en liten repa tillkommer. Det kanske bara gör möbeln ännu finare?! Vi som har barn eller djur vet att det kan vara rätt skönt att inte ställa in ett nyinköpt vitt klarlackat köksbord och sedan samma kväll vid kvällsvarden få en skön blesyr av familjens yngsta som kommit på att det låter jätteroligt och blir superspännande märken när man med full kraft bankar kökskniven i bordet. Det är dessutom skönt att veta att om man skulle tröttna på en möbel, är det bara att sälja den igen. Undertecknad har till dags datum aldrig förlorat en krona på att köpa en antik möbel och sedan sälja igen ett par år senare, snarare tvärtom! Man kan se det som gratis hyra av hela möblemang! Annat är det om man lagt ut stora pengar på en ny möbel som i butiken såg sådär otroligt fantastisk och moderiktig ut, men som väl hemma visade sig vara ett totalt felköp... Då kan man som sagt lätt få lite ångest. Jag skall dra en liten anekdot:

Jag köpte för några år sedan en stor flashig beige bastant och DYR soffa med lika stora illröda (nästan självlysande – fråga mig inte hur vi tänkte...) broderade blommor på rygg och kuddar. Dessutom hade den så fina låga ryggstöd. Behöver jag säga mer än att jag tyckte det såg så fruktansvärt ut, att jag offrade 2 månaders ledig tid till att sprätta bort detta hemska mönster, varpå jag av ren och skär ansträngning och frustration råkade sätta igång en förlossning alldeles för tidigt. De två barnen har sedan totalförstört de båda lösa ryggplymåerna genom att ständigt dra ner dem på det dammiga golvet och hoppa på dem (och givetvis skall de få göra det!), och dränkt in de högkvalitativa (?) sittplymåerna med allehanda vätskor (vi går inte in mer på det). Dessutom har släktens äldre medlemmar svårt att sitta i och komma upp ur soffan då den är alldeles för djup och har alldeles för låga ryggstöd, och det är en kommentar man ständigt och jämt får höra vid besök. Själv har man allt fått nackspärr och migrän mer än en gång framför tv:n, så jag skall inte bara skylla på pensionärerna. För att inte tala om den månatliga rengöringen av ytan under soffan, som man vad gäller dessa moderna låga soffor inte kan komma åt utan att flytta på de tunga åbäkena (och samtidigt förstöra ryggen och repa golvet) och då hitta tusen miljoner små leksaker, matrester och dammtussar som letat sig in. Nu får jag ju leva med den där soffan ett bra tag till ändå, dyr som den var. Kanske kan jag bygga om den? Sätta dit stora klossar under stommen och klä om plymåerna? Investera ännu mer tid och pengar i den... Den har ju ändå hyst mina två små barn under hela deras livstid. Kanske jag skulle besparat mig mycket stress och ångest genom att köpa en soffa som inte varit så modern, fin och dyr, men det är lätt att vara efterklok.

Nä, tacka vet jag äldre möbler som jag kan leva med... Och det vet gudarna att jag inte är någon lätt person att leva med sådana höga krav som jag ställer! Och skall det vara nytt, då skall det vara kvalitet, tidlöshet och designer som förbigår tillfälliga trender – sådant som blir morgondagens antikviteter! Och så sparar vi på miljön också! Till på köpet! Hurra hurra Hurraaaaa!

/Malin