En stilart mellan slutet av 1880- till 1910-talet. Jugendstilen var ingen enhetlig stil utan kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en rad olika stiluttryck som samtidigt uppkom på olika platser. Belgien, Österrike och Katalonien brukar anges som de mest betydande regionerna för stilens framväxt. Denna stil fick i de flesta länder namnet Art Nouveau efter butiken Galerie d'Art Nouveau i Paris, som drevs av den tyske konsthandlaren Siegfried Bing. Namnet antyder att stilen uppfattades som en brytning med traditionell formuppfattning. Detsamma gäller för det katalanska namnet på rörelsen, modernisme. I Tyskland och de nordiska länderna kom stilen att benämnas Jugend, efter en tidskrift med samma namn. I Italien kallades stilen för Stile floreale, vilket bäst beskriver hur den tog sin inspiration från naturens oregelbundna och organiska former, men i stiliserad form. I Storbritannien gick stilen under namnet Liberty style och i Österrike Secession ("utbrytning"). Inom konst och formgivning inspirerades keramik, glas och metall av frukter och fröhus och lampfötter av tallstammar. Långsmala, finlemmade kvinnogestalter bar upp lampor och ljusstakar. Matsalsmöblemang var ofta i ek med kraftiga beslag, och skåpen och stolarnas höga ryggar hade ofta en ros, ett äpple eller annan frukt i relief. Stolsbenen avslutas med lökformade ansvällningar. Taklampor var i hamrat järn eller koppar och bordslampor hade släta kupor i starka färger.
En stilart mellan slutet av 1880- till 1910-talet. Jugendstilen var ingen enhetlig stil utan kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en rad olika stiluttryck som samtidigt uppkom på olika platser. Belgien, Österrike och Katalonien brukar anges som de mest betydande regionerna för stilens framväxt. Denna stil fick i de flesta länder namnet Art Nouveau efter butiken Galerie d'Art Nouveau i Paris, som drevs av den tyske konsthandlaren Siegfried Bing. Namnet antyder att stilen uppfattades som en brytning med traditionell formuppfattning. Detsamma gäller för det katalanska namnet på rörelsen, modernisme. I Tyskland och de nordiska länderna kom stilen att benämnas Jugend, efter en tidskrift med samma namn. I Italien kallades stilen för Stile floreale, vilket bäst beskriver hur den tog sin inspiration från naturens oregelbundna och organiska former, men i stiliserad form. I Storbritannien gick stilen under namnet Liberty style och i Österrike Secession ("utbrytning"). Inom konst och formgivning inspirerades keramik, glas och metall av frukter och fröhus och lampfötter av tallstammar. Långsmala, finlemmade kvinnogestalter bar upp lampor och ljusstakar. Matsalsmöblemang var ofta i ek med kraftiga beslag, och skåpen och stolarnas höga ryggar hade ofta en ros, ett äpple eller annan frukt i relief. Stolsbenen avslutas med lökformade ansvällningar. Taklampor var i hamrat järn eller koppar och bordslampor hade släta kupor i starka färger.
En stilart mellan slutet av 1880- till 1910-talet. Jugendstilen var ingen enhetlig stil utan kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en rad olika stiluttryck som samtidigt uppkom på olika platser. Belgien, Österrike och Katalonien brukar anges som de mest betydande regionerna för stilens framväxt. Denna stil fick i de flesta länder namnet Art Nouveau efter butiken Galerie d'Art Nouveau i Paris, som drevs av den tyske konsthandlaren Siegfried Bing. Namnet antyder att stilen uppfattades som en brytning med traditionell formuppfattning. Detsamma gäller för det katalanska namnet på rörelsen, modernisme. I Tyskland och de nordiska länderna kom stilen att benämnas Jugend, efter en tidskrift med samma namn. I Italien kallades stilen för Stile floreale, vilket bäst beskriver hur den tog sin inspiration från naturens oregelbundna och organiska former, men i stiliserad form. I Storbritannien gick stilen under namnet Liberty style och i Österrike Secession ("utbrytning"). Inom konst och formgivning inspirerades keramik, glas och metall av frukter och fröhus och lampfötter av tallstammar. Långsmala, finlemmade kvinnogestalter bar upp lampor och ljusstakar. Matsalsmöblemang var ofta i ek med kraftiga beslag, och skåpen och stolarnas höga ryggar hade ofta en ros, ett äpple eller annan frukt i relief. Stolsbenen avslutas med lökformade ansvällningar. Taklampor var i hamrat järn eller koppar och bordslampor hade släta kupor i starka färger.
En stil som hade sin glansperiod i Europa under mitten av 1700-talet. De vanligaste träslagen var furu som fanerades med mahogny, valnöt och jacaranda. Till inläggningarna användes lönn, plommon, buxbom, citron och rosenträ mm. Karakteristiska svenska rokokomöbler är de förgyllda möblerna som byråer, konsolbord, speglar, klockfodral, byrån med buktande front och sidor, sekretären med lådinredning bakom klaffen, fällbord med tregrenad fot, tebord med nedsänkt fajansbricka, bergéren, pendylen, applicken (ljushållare på väggen), kommoden och nattbordet. Karakteristiskt för förvaringsmöblerna är att de har buktiga former, svängda profiler, rikligt med inläggningar (intarsia, marketteri eller parketteri). Beslagen är svängda, cisilerade och brännförgyllda. Sittmöblerna är djupa och breda med s-formade ben, benavslut kan finnas med klor som griper om boll (claw and ball).
Typiskt för rokokon är den asymmetriska dekoren, de mjuka formerna utan skarpa övergångar. Favoritmotiven är musslan, rosen och rocaillen, en oregelbunden klippformation eller brytande vågkam, som gav rokokon dess namn. Dessutom Kina-inspirerade motiv (kineserier). Andra målade färgtoner man använde var gul, rosa, svart, röd och grön. Från England kom Chippendale-stilen till Sverige, med sina gotiska spetsbågar. De nya influenserna från asien (Ostindiska kompaniet) satte sina spår genom att man tillförde kineserier på möblerna. Dessa kineserier bestod i att man målade orientaliska blomstermotiv, kinesmotiv och utförde lackmotiv.
Källa: ://home.swipnet.se/Restaurering/rest/mobelhistoria.htm
En radikal arkitekturströmning som utvecklades i Europa omkring 1925. Funktionalism innebar en radikal brytning med de gamla, klassiska stilidealen. Formen skulle bestämmas av funktionen, formbildningen präglas av släta, ofta vita ytor på geometriskt enkla grundformer. Den industriella utvecklingen förde med sig nya byggnadsmaterial (betong, stål och glas) och mer effektiva konstruktionsmetoder. Funktionalismen syftade till att skapa rationella städer och bostäder åt alla människor, vilket gav rörelsen en social karaktär. Ledande arkitekter var Le Corbusier, Walter Gropius och Mies van der Rohe. Inom heminredningskonsten lanserades möbler i nya material, såsom stål och glas, rationellt formgivna för industriell massproduktion. Bruksföremålen befriades från dekor. För designutbildning och formutveckling spelade Bauhausskolan på 1930-talet en viktig roll.