Nygotik, neogotik eller nygöticism, var en stilriktning under 1800-talet där gotikens och medeltidens formspråk återupplivades. Den fick sitt genombrott i England på 1700-talet med Thomas Chippendale. Stilen nådde Sverige först på 1820-talet.
Källa: http://www.ne.se/nygotik
Möbelstil som efterbildar empirens former. Den uppträdde i Sverige ca 1890–1920 i hela möblemang samt enstaka pjäser, såsom sybord och rakspeglar. Träslaget är i regel blankpolerad mahogny.
Nytillverkad möbel i äldre stil. "En stol i barockstil" anger att tillverkningen skett senare än (men i samma stil som) barocken. I vissa periodbenämningar ingår dock stil i själva namnet; "en stol i gustaviansk stil" anger därmed att tillverkningen skett just under denna stilperiod.
Denna var en imitationsstil mellan 1870-1896, som kom till Sverige från Tyskland. Vanligast förekommer möbeltyper som matsalsbord, stolar, skåp och serveringsbord. Skåpen var uppdelade i underskåp och skänkhylla samt överskåp. Skåpluckornas fyllning hade mittornament med diamantsnitt. Profilsvarvade kolonner förekom. Bord och stolpar hade profilsvarvade ben med kanelyrer. Stolarnas sits och rygg var i rottingflätning.
Källa: http://home.swipnet.se/Restaurering/rest/mobelstilar.htm
Ursprunget till denna modestil mellan 1880-1896, kan härledas från den fornnordiska idealbildningen. Stilen varade endast en kort period och fick en viss spridning i samband med restauranger och socitetshus. Bord, stolar, sängar och skåp utfördes i tunga, klumpiga former av ek eller furu. Ytorna dekorerades med drakslingor och runtecken i en grund relief och även som glödritning. Ryggstolar och sänggavlar avslutades med drakhuvuden eller groteska masker. Stilen kallas därför även drakstil.
Källa: http://home.swipnet.se/Restaurering/rest/mobelstilar.htm
Samlingsbenämning på engelska arkitektur- och möbelstilar 1485–1603, motsvarande ätten Tudors regeringstid. I huvudsak omfattar tudorstilen sengotik och förrenässans. I inredning dominerade ek. Formerna var kraftfulla med stora tunga bord, överdimensionerade stolpsängar etc.
Stilriktning (övergång mellan barock och rokoko) inom bl.a. möbler och konsthantverk, ca 1715–30, i främst Frankrike.
Brittisk möbelstil ca 1700–40; ofta kinesiskt inspirerade lackmöbler med S-svängda ben avslutade i en djurtass, hovfot eller fågelfot gripande om ett klot. Stilen har påverkat möbelkonsten i hela Europa.
Nybarocken var under andra hälften av 1800-talet en stilmässig tillbakagång till barocken som präglas av rikt dekorerade möbler med marmor, stuckatur och guldinlägg. Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Nybarock
Detta praktfulla och yppiga levde sida vid sida med en strängare mer återhållen formvilja. Uppträdde främst i tunga matsalsmöbler, bestående av stora bord med kulfötter, stolar med spiralsvarvade ben och ryggstolpar samt bufféer. Källa: http://www.ne.se/barock/1174934, http://www.ne.se/school/nybarock.
Stolar av typen ”crown chairs” med höga, smala ryggstöd, rottingflätning eller läderimitation var var vanliga, liksom stora karmstolar med spiralvridna ben och klädd rektangulär rygg. Valönt, slät och flammig björk, ek, praktmöbler i ebenholtz med bronsinläggningar. Källa: http://home.swipnet.se/Restaurering/rest/mobelstilar.htm
En brittisk designstil som blev populär under andra hälften av 1800-talet. Thomas Chippendales säregna stil, i blandning av klassisism, rokoko, gotik och med kinesiserande inslag, fick stor betydelse för engelsk möbelkonst. Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Thomas_Chippendale.
Mest rörde det sig om förvaringsmöbler som chiffonjéer och bokskåp och träslaget var vanligen mahogny eller björk, den senare ofta ljus och svartbetsad i kombination. Liksom motsvarande empirmöbler är de utformade som små byggnadsverk, men med den skillnaden att empirens frontoner, kolonetter och pilastrar ersatts av gotiska spetsbågar, fialer, krabbor och korsblommor. Även stolsryggarna försågs gärna med för stilen karakteristiska detaljer, likaså eldskärmarna, medan borden i mindre utsträckning påverkades av det nygotiska formspråket. Rottingmöbler passade bra för nygotiken. Gjutjärn var populärt. Källa: http://home.swipnet.se/Restaurering/rest/mobelstilar.htm
I Sverige används ofta stilbegreppet Karl Johansstil synonymt med Empir. När stilarna ställs mot varandra syftas empir då ofta på den direkta lånestilen i högreståndsmöbler under tiden 1810-1825, medan Karl Johansstilen kan åsyfta inhemska möbler (oftast senempiren eller biedermeierstil). Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Johanstil#I_Sverige
Stilen gav intryck av tyngd och kraft och kunde ha en arkitektonisk uppbyggnad med kolonner, pelare och nischer. Blank mörk mahogny användes flitigt, gärna smyckade med bronser. Ornamenten kunde vara antikinspirerade eller med egyptiska inslag. Källa: http://home.swipnet.se/Restaurering/rest/mobelhistoria.htm
En stilart mellan slutet av 1880- till 1910-talet. Jugendstilen var ingen enhetlig stil utan kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en rad olika stiluttryck som samtidigt uppkom på olika platser. Belgien, Österrike och Katalonien brukar anges som de mest betydande regionerna för stilens framväxt. Denna stil fick i de flesta länder namnet Art Nouveau efter butiken Galerie d'Art Nouveau i Paris, som drevs av den tyske konsthandlaren Siegfried Bing. Namnet antyder att stilen uppfattades som en brytning med traditionell formuppfattning. Detsamma gäller för det katalanska namnet på rörelsen, modernisme. I Tyskland och de nordiska länderna kom stilen att benämnas Jugend, efter en tidskrift med samma namn. I Italien kallades stilen för Stile floreale, vilket bäst beskriver hur den tog sin inspiration från naturens oregelbundna och organiska former, men i stiliserad form. I Storbritannien gick stilen under namnet Liberty style och i Österrike Secession ("utbrytning"). Inom konst och formgivning inspirerades keramik, glas och metall av frukter och fröhus och lampfötter av tallstammar. Långsmala, finlemmade kvinnogestalter bar upp lampor och ljusstakar. Matsalsmöblemang var ofta i ek med kraftiga beslag, och skåpen och stolarnas höga ryggar hade ofta en ros, ett äpple eller annan frukt i relief. Stolsbenen avslutas med lökformade ansvällningar. Taklampor var i hamrat järn eller koppar och bordslampor hade släta kupor i starka färger.
En stilart mellan slutet av 1880- till 1910-talet. Jugendstilen var ingen enhetlig stil utan kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en rad olika stiluttryck som samtidigt uppkom på olika platser. Belgien, Österrike och Katalonien brukar anges som de mest betydande regionerna för stilens framväxt. Denna stil fick i de flesta länder namnet Art Nouveau efter butiken Galerie d'Art Nouveau i Paris, som drevs av den tyske konsthandlaren Siegfried Bing. Namnet antyder att stilen uppfattades som en brytning med traditionell formuppfattning. Detsamma gäller för det katalanska namnet på rörelsen, modernisme. I Tyskland och de nordiska länderna kom stilen att benämnas Jugend, efter en tidskrift med samma namn. I Italien kallades stilen för Stile floreale, vilket bäst beskriver hur den tog sin inspiration från naturens oregelbundna och organiska former, men i stiliserad form. I Storbritannien gick stilen under namnet Liberty style och i Österrike Secession ("utbrytning"). Inom konst och formgivning inspirerades keramik, glas och metall av frukter och fröhus och lampfötter av tallstammar. Långsmala, finlemmade kvinnogestalter bar upp lampor och ljusstakar. Matsalsmöblemang var ofta i ek med kraftiga beslag, och skåpen och stolarnas höga ryggar hade ofta en ros, ett äpple eller annan frukt i relief. Stolsbenen avslutas med lökformade ansvällningar. Taklampor var i hamrat järn eller koppar och bordslampor hade släta kupor i starka färger.
En stilart mellan slutet av 1880- till 1910-talet. Jugendstilen var ingen enhetlig stil utan kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en rad olika stiluttryck som samtidigt uppkom på olika platser. Belgien, Österrike och Katalonien brukar anges som de mest betydande regionerna för stilens framväxt. Denna stil fick i de flesta länder namnet Art Nouveau efter butiken Galerie d'Art Nouveau i Paris, som drevs av den tyske konsthandlaren Siegfried Bing. Namnet antyder att stilen uppfattades som en brytning med traditionell formuppfattning. Detsamma gäller för det katalanska namnet på rörelsen, modernisme. I Tyskland och de nordiska länderna kom stilen att benämnas Jugend, efter en tidskrift med samma namn. I Italien kallades stilen för Stile floreale, vilket bäst beskriver hur den tog sin inspiration från naturens oregelbundna och organiska former, men i stiliserad form. I Storbritannien gick stilen under namnet Liberty style och i Österrike Secession ("utbrytning"). Inom konst och formgivning inspirerades keramik, glas och metall av frukter och fröhus och lampfötter av tallstammar. Långsmala, finlemmade kvinnogestalter bar upp lampor och ljusstakar. Matsalsmöblemang var ofta i ek med kraftiga beslag, och skåpen och stolarnas höga ryggar hade ofta en ros, ett äpple eller annan frukt i relief. Stolsbenen avslutas med lökformade ansvällningar. Taklampor var i hamrat järn eller koppar och bordslampor hade släta kupor i starka färger.