En stil som hade sin glansperiod i Europa under mitten av 1700-talet. De vanligaste träslagen var furu som fanerades med mahogny, valnöt och jacaranda. Till inläggningarna användes lönn, plommon, buxbom, citron och rosenträ mm. Karakteristiska svenska rokokomöbler är de förgyllda möblerna som byråer, konsolbord, speglar, klockfodral, byrån med buktande front och sidor, sekretären med lådinredning bakom klaffen, fällbord med tregrenad fot, tebord med nedsänkt fajansbricka, bergéren, pendylen, applicken (ljushållare på väggen), kommoden och nattbordet. Karakteristiskt för förvaringsmöblerna är att de har buktiga former, svängda profiler, rikligt med inläggningar (intarsia, marketteri eller parketteri). Beslagen är svängda, cisilerade och brännförgyllda. Sittmöblerna är djupa och breda med s-formade ben, benavslut kan finnas med klor som griper om boll (claw and ball).

Typiskt för rokokon är den asymmetriska dekoren, de mjuka formerna utan skarpa övergångar. Favoritmotiven är musslan, rosen och rocaillen, en oregelbunden klippformation eller brytande vågkam, som gav rokokon dess namn. Dessutom Kina-inspirerade motiv (kineserier). Andra målade färgtoner man använde var gul, rosa, svart, röd och grön. Från England kom Chippendale-stilen till Sverige, med sina gotiska spetsbågar. De nya influenserna från asien (Ostindiska kompaniet) satte sina spår genom att man tillförde kineserier på möblerna. Dessa kineserier bestod i att man målade orientaliska blomstermotiv, kinesmotiv och utförde lackmotiv.

Källa: ://home.swipnet.se/Restaurering/rest/mobelhistoria.htm