En radikal arkitekturströmning som utvecklades i Europa omkring 1925. Funktionalism innebar en radikal brytning med de gamla, klassiska stilidealen. Formen skulle bestämmas av funktionen, formbildningen präglas av släta, ofta vita ytor på geometriskt enkla grundformer. Den industriella utvecklingen förde med sig nya byggnadsmaterial (betong, stål och glas) och mer effektiva konstruktionsmetoder. Funktionalismen syftade till att skapa rationella städer och bostäder åt alla människor, vilket gav rörelsen en social karaktär. Ledande arkitekter var Le Corbusier, Walter Gropius och Mies van der Rohe. Inom heminredningskonsten lanserades möbler i nya material, såsom stål och glas, rationellt formgivna för industriell massproduktion. Bruksföremålen befriades från dekor. För designutbildning och formutveckling spelade Bauhausskolan på 1930-talet en viktig roll.