En nyklassisk stil som från 1740 och framåt, som bla. kännetecknas av raka ben för att efterlikna de antika pelarna och dekorerades med enkla motiv. Den svenska motsvarigheten är gustaviansk stil (höggustaviansk för att vara mer exakt).

Gustaviansk stil är egentligen två på varandra följande, ganska närbesläktade stilar. Den äldre höggustavianska stilen är en svensk variant på den franska Louis Seize-stilen och bär vissa kvardröjande drag av rokoko. I Sverige är dess period ca. 1772-1785. Den yngre sengustavianska stilen rådde ca. 1785-1810. Den är den svenska motsvarigheten till nyklassisismen, i Frankrike kallad pompeiansk stil. Även drag av directoir kan skönjas emellanåt. Stilen kännetecknas av strama former och dekorationer inspirerade av antiken, exempelvis festonger, lagerkransar, ymnighetstorn. Möbelbenen var raka runda och kannelerade. Färgerna var olika vita nyanser inspirerade av marmor. Under sengustaviansk tid blir stilen mer sparsmakad. Ben och fötter får ett fyrkantigt genomsnitt och är ofta helt odekorerade. Överhuvudtaget blir släta ytor, ibland med enkla klassicerande element moderna.

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaviansk

En ”nystil” under 1900-talet. Den tog upp stildrag från tidigare epoker och omvandlade dem efter en ny tids smak och behov. Allt var tillåtet, bara man inte lämnade några bara ytor, skarpa hörn eller vassa kanter för betraktaren att stötas av.

Källa: http://home.swipnet.se/Restaurering/rest/mobelhistoria.htm.

I dag tycker säkert somliga att den egendomliga blandningen mellan så många olika stilar och det lite för ”överdekorerade” draget kan kännas ”pråligt”.

Stilen var populär omkring 1818-1848, särskilt i Tyskland, Österrike och Sverige. Stilen präglades först och främst av småborgerlig trivsel, realism och tillbakahållen romantik. Stolarna var nätta, med rektangulära lätt svängda ben, armlän och ryggstöd. Sitsarna var ofta av rotting och ryggen öppen med en mittslå. Sofforna var långa och raka, gärna försedda med kolonner, svängda armstöd och stoppade sitsar och ryggar. Ett typiskt bord var ofta runt med smala rektangulära ben. Träslagen kunde vara ljus björk med detaljer i svärtat trä, mahogny, alm och körsbär. Solfjäderornament och inläggningar i halvmåneform vanligt. Källa: http://home.swipnet.se/Restaurering/rest/mobelhistoria.htm

Ursprungligen en fransk konststil som var förhärskande under Napoleons kejsartid (1804-1815). Den romerska antiken var idealet. I Sverige används ofta stilbegreppet Karl Johansstil synonymt med empir. När stilarna ställs mot varandra syftas empir då ofta på den direkta lånestilen i högreståndsmöbler under tiden 1810-1825, medan Karl Johansstilen kan åsyfta inhemska möbler (oftast senempiren eller biedermeierstil). Stilen gav intryck av tyngd och kraft. Mahogny användes flitigt, gärna smyckade med bronser. Biedermeier var populär omkring 1818-1848, särskilt i Tyskland, Österrike och Sverige. Stilen präglades först och främst av småborgerlig trivsel, realism och tillbakahållen romantik.

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Empir

Källa: http://home.swipnet.se/Restaurering/rest/mobelhistoria.htm

Kännetecknas av helstoppade sittmöbler med litet eller inget synligt trä, djuphäftning och ett överflöd av snörmakerier i form av fransar och tofsar. Populära möbler var bl.a. ”Emman”, schäslonger och divaner, den s-svängda kåsösen, små sittpallar och andra fantasifullt utformade sittmöbler. Möblerna hade oftast trissor – små porslinshjul – som gjorde dem lätta att placera ut och flytta i salongerna. Den tidiga tapetserarstilen består av nyrokokomöbler, där stoppningen svällt över och täcker hela möbelns egentliga konstruktion, förutom de svarvade benen som kunde skönjas bakom franskanterna. Det är idag högst ovanligt att hitta autentiska orginalklädda möbler från tiden, till följd av att textilier sällan bevaras och att stilen utskälldes av 1900-talets funktionalister.

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tapetserarstil

Benämning på vissa svenska rokokomöbler vilken uppstått ur missuppfattningen att de skulle ha tillverkats av allmogesnickare. 

Källa: http://www.ne.se/school/bondrokoko

Svensk möbelstil under senbarock och rokoko, kännetecknad av enkla, välavvägda former. Bord och sittmöbler har S-formade ben, stolarna mjukt svängd, genombruten rygg. Bord och förvaringsmöbler är ofta fanerade med alrot, almrot eller masurbjörk.

Källa: http://www.ne.se/school/engelsk-holl%C3%A4ndsk-stil

Västerländsk efterbildning av kinesiska motiv och stilar inom arkitektur och konsthantverk. Kineserier blev vanliga i Europa under 1700-talet och uppträdde inom bl.a. tapetmåleri, keramik och möbelkonst samt inom byggnadskonst och trädgårdsarkitektur.

Källa: http://www.ne.se/school/kineseri/1169456

Nyrokokon fick sitt genombrott på 1820-talet i England och Frankrike och spred sig snabbt utöver Europa och USA, för att bli omodern runt 1900. Nyrokokomöbler har mjuka, runda former, svängda ben, mörka träslag såsom valnöt och mahogny. Rik, ibland heltäckande stoppning och ymniga skulpterade dekorer hör också till stilens kännetecken. Nyrokokon blandades friskt med andra stilar, kanske främst tapetserarstil som den delvis givit upphov till. Nyrokokon uppfattades som feminin, både till sitt uttryck och användning. Inom högreståndsinredningar tillämpades den därför gärna i rum som ansågs höra till kvinnornas domäner. När möbeltillverkningen i Sverige industrialiserades under slutet av 1800-talet, utgjorde nyrokokon en stor del av utbudet. Den s.k Ballongstolen, med genombruten rygg vars form liknar en luftballong, fanns i nästan varje svenskt hem. Den lilla helstoppade och armlösa sittmöbel som vi kallar ”Emman” är en av 1800-talets för eftervärlden mest kända möbler. Under en period på 1950-60 talet nyproducerades möbler i nyrokoko som vid denna tid fått en nostalgisk status och fungerade som en hemtrevlig kontrast till de funktionalistiska strömningarna. Dessa benäms nyrokokostil, ej att förväxla med den egentliga nyrokokon.

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Nyrokoko