Gustaviansk stil
Gustaviansk stil är egentligen två på varandra följande, ganska närbesläktade stilar. Den äldre höggustavianska stilen är en svensk variant på den franska Louis Seize-stilen och bär vissa kvardröjande drag av rokoko. I Sverige är dess period ca. 1772-1785. Den yngre sengustavianska stilen rådde ca. 1785-1810. Den är den svenska motsvarigheten till nyklassisismen, i Frankrike kallad pompeiansk stil. Även drag av directoir kan skönjas emellanåt. Stilen kännetecknas av strama former och dekorationer inspirerade av antiken, exempelvis festonger, lagerkransar, ymnighetstorn. Möbelbenen var raka runda och kannelerade. Färgerna var olika vita nyanser inspirerade av marmor. Under sengustaviansk tid blir stilen mer sparsmakad. Ben och fötter får ett fyrkantigt genomsnitt och är ofta helt odekorerade. Överhuvudtaget blir släta ytor, ibland med enkla klassicerande element moderna.
Louis Seize (XVI)
En nyklassisk stil som från 1740 och framåt, som bla. kännetecknas av raka ben för att efterlikna de antika pelarna och dekorerades med enkla motiv. Den svenska motsvarigheten är gustaviansk stil (höggustaviansk för att vara mer exakt).
Pompejansk stil
En nyklassisk stil. Den svenska motsvarigheten mot den franska pompejanska stilen är den gustavianska stilen (sengustavianska stilen för att vara mer exakt, som rådde mellan 1785-1810.)
Ny-Louis Seize (XVI)
Denna stil, även kallad Nygustaviansk eller Oscar II:s klassicism, var populär mellan 1850-1890. Stilen känns igen framför allt på sittmöblerna i blanksvärtat päronträ, sköldformade ryggar med skulpterade krön. Tunna, rikt svarvade ben har formen som en nedåt avsmalnande kolon. Ornamentiken är stramt klassicerande med t.ex. urnor, festonger, meanderslingor, blommor och fåglar. Till möbelklädsel föredrogs sidentyger i starka färger som gärna djupfästades i ryggen. Även helt slät stoppning var vanlig och kombinerades med en broderad mittbård på svart botten. Det typiska salongsbordet har lite kraftigare ben, och dessutom ett benkryss bestående av konstfullt profilerade slåar liggandes i en X-form eller liknande som stadgar benen ca en decimeter ovan golvet. I benkryssets mitt finns ofta en urna av förgylld mässing eller brons, i enklare fall av trä. Bordsskivorna är ofta profilerade och har ovanifrån formen av en rektangel med svagt elliptiska kortsidor eller som en oval inskriven i en rektangel. I Norden blev ny-louis seize stilen förbehållen salonger och förmak som möblerades tätt och de nätta svarta möblerna kombinerades gärna med helstoppade Emmor och sittpuffar. De tillhörande skåpen stod gärna på höga ben med benkryss men även mer byråliknande skåp med boulleintarsia hörde till stilen. De höga speglarna var av förgyllt pastellage, ibland kombinerat med svärtade partier. På kontinenten är möblerna ofta dekorerade med brännförgyllda bronser och beslag och kunde även förekomma i olika ädelträsorter.
Nyklassisism
Nyklassisism (nyantik, neoklassisism) var den mest betydelsefulla stilen inom konst och arkitektur i Europa och Nordamerika från ca. 1750 till 1820 och inspirerades av de grekisk-romerska formarna. Den kan delas in i tre grupper – direktoar, empir och louis seize-stil. I Sverige kallades den för gustaviansk stil.
Regency
Brittisk empirstil inom inredning ca 1800–30. Den ansluter till den franska empiren men inspireras mer av antikens former. Utmärkande för stilen är egyptiska motiv, kineserier samt träslaget mahogny.
Nygotik - Chippendale
Nygotik, neogotik eller nygöticism, var en stilriktning under 1800-talet där gotikens och medeltidens formspråk återupplivades. Den fick sitt genombrott i England på 1700-talet med Thomas Chippendale. Stilen nådde Sverige först på 1820-talet.
Källa: http://www.ne.se/nygotik
Nyempire
Möbelstil som efterbildar empirens former. Den uppträdde i Sverige ca 1890–1920 i hela möblemang samt enstaka pjäser, såsom sybord och rakspeglar. Träslaget är i regel blankpolerad mahogny.
Stilmöbel
Nytillverkad möbel i äldre stil. "En stol i barockstil" anger att tillverkningen skett senare än (men i samma stil som) barocken. I vissa periodbenämningar ingår dock stil i själva namnet; "en stol i gustaviansk stil" anger därmed att tillverkningen skett just under denna stilperiod.
Nyrenässans
Denna var en imitationsstil mellan 1870-1896, som kom till Sverige från Tyskland. Vanligast förekommer möbeltyper som matsalsbord, stolar, skåp och serveringsbord. Skåpen var uppdelade i underskåp och skänkhylla samt överskåp. Skåpluckornas fyllning hade mittornament med diamantsnitt. Profilsvarvade kolonner förekom. Bord och stolpar hade profilsvarvade ben med kanelyrer. Stolarnas sits och rygg var i rottingflätning.
Källa: http://home.swipnet.se/Restaurering/rest/mobelstilar.htm
Mer ...
Fornnordisk stil
Ursprunget till denna modestil mellan 1880-1896, kan härledas från den fornnordiska idealbildningen. Stilen varade endast en kort period och fick en viss spridning i samband med restauranger och socitetshus. Bord, stolar, sängar och skåp utfördes i tunga, klumpiga former av ek eller furu. Ytorna dekorerades med drakslingor och runtecken i en grund relief och även som glödritning. Ryggstolar och sänggavlar avslutades med drakhuvuden eller groteska masker. Stilen kallas därför även drakstil.
Källa: http://home.swipnet.se/Restaurering/rest/mobelstilar.htm
Tudorstil
Samlingsbenämning på engelska arkitektur- och möbelstilar 1485–1603, motsvarande ätten Tudors regeringstid. I huvudsak omfattar tudorstilen sengotik och förrenässans. I inredning dominerade ek. Formerna var kraftfulla med stora tunga bord, överdimensionerade stolpsängar etc.
Regence
Stilriktning (övergång mellan barock och rokoko) inom bl.a. möbler och konsthantverk, ca 1715–30, i främst Frankrike.
Queen Anne-stil
Brittisk möbelstil ca 1700–40; ofta kinesiskt inspirerade lackmöbler med S-svängda ben avslutade i en djurtass, hovfot eller fågelfot gripande om ett klot. Stilen har påverkat möbelkonsten i hela Europa.