Denna stil, även kallad Nygustaviansk eller Oscar II:s klassicism, var populär mellan 1850-1890. Stilen känns igen framför allt på sittmöblerna i blanksvärtat päronträ, sköldformade ryggar med skulpterade krön. Tunna, rikt svarvade ben har formen som en nedåt avsmalnande kolon. Ornamentiken är stramt klassicerande med t.ex. urnor, festonger, meanderslingor, blommor och fåglar. Till möbelklädsel föredrogs sidentyger i starka färger som gärna djupfästades i ryggen. Även helt slät stoppning var vanlig och kombinerades med en broderad mittbård på svart botten. Det typiska salongsbordet har lite kraftigare ben, och dessutom ett benkryss bestående av konstfullt profilerade slåar liggandes i en X-form eller liknande som stadgar benen ca en decimeter ovan golvet. I benkryssets mitt finns ofta en urna av förgylld mässing eller brons, i enklare fall av trä. Bordsskivorna är ofta profilerade och har ovanifrån formen av en rektangel med svagt elliptiska kortsidor eller som en oval inskriven i en rektangel. I Norden blev ny-louis seize stilen förbehållen salonger och förmak som möblerades tätt och de nätta svarta möblerna kombinerades gärna med helstoppade Emmor och sittpuffar. De tillhörande skåpen stod gärna på höga ben med benkryss men även mer byråliknande skåp med boulleintarsia hörde till stilen. De höga speglarna var av förgyllt pastellage, ibland kombinerat med svärtade partier. På kontinenten är möblerna ofta dekorerade med brännförgyllda bronser och beslag och kunde även förekomma i olika ädelträsorter.