På www.bokia.se har vi under årets bokrea fyndat två fina böcker om antikviteter. Dels De svenska antikviteternas historia berättad av Märta Holkers (Albert Bonniers Förlag). Här tas möbler och föremål från mellan 1525 och 1925 upp. Boken går strukturerat igenom varje århundrade och dess stilhistoria, och är fullproppad med bilder och bildtexter. Perfekt för dig som vill lära dig mer om olika epoker och stilar, och då ur den svenska möbelhistorians perspektiv. Endast 249 sek på bokrea!
Den andra boken heter rätt och slätt Antikt och är publicerad av ICA bokförlag. Här i berättar Bukowskis experter om sina personliga favoriter bland de auktionsföremål som varje år strömmar genom Bukowskis auktionsverk. Denna bok är inte uppdelad efter århundrade, utan efter expertisområde. Som exempel kan nämnas "Antika Möbler och "Moderna Möbler", "Orientaliska Mattor" och "Svenskt Tenn". Rikt bildmaterial och intressant läsning! Endast 169 sek på bokrea! ("Tillfälligt slutsåld" i skrivande stund men håll under bevakning så får du reda på när den går att köpa igen).
Årets bokrea erbjuder ju dessutom den extra rabatten att köpa 5 böcker för priset av 4... Men kanske har man höjt priserna på sjäva böckerna, svårt att säga...
/Aprilia
Kolla upp de vanligaste möbelstilarna i vårt "Möbellexikon". Undrar du hur en typisk rokokomöbel ser ut, eller vill du veta under vilken tidsperiod som gustavianska möbler tillverkades? Vad kännetecknar Biedermeier och när uppkom nyrokokon? Våra antika möbler tillhör ju ofta en viss kategori, och våra nyproducerade möbler har tillverkats efter olika äldre stilar. Ser du ett begrepp som du är osäker på, kan du förhoppningsvis få hjälp av lexikonet, som du hittar du på förstasidan, en bit ner till höger. / Aprilia
En radikal arkitekturströmning som utvecklades i Europa omkring 1925. Funktionalism innebar en radikal brytning med de gamla, klassiska stilidealen. Formen skulle bestämmas av funktionen, formbildningen präglas av släta, ofta vita ytor på geometriskt enkla grundformer. Den industriella utvecklingen förde med sig nya byggnadsmaterial (betong, stål och glas) och mer effektiva konstruktionsmetoder. Funktionalismen syftade till att skapa rationella städer och bostäder åt alla människor, vilket gav rörelsen en social karaktär. Ledande arkitekter var Le Corbusier, Walter Gropius och Mies van der Rohe. Inom heminredningskonsten lanserades möbler i nya material, såsom stål och glas, rationellt formgivna för industriell massproduktion. Bruksföremålen befriades från dekor. För designutbildning och formutveckling spelade Bauhausskolan på 1930-talet en viktig roll.
En stil som hade sin glansperiod i Europa under mitten av 1700-talet. De vanligaste träslagen var furu som fanerades med mahogny, valnöt och jacaranda. Till inläggningarna användes lönn, plommon, buxbom, citron och rosenträ mm. Karakteristiska svenska rokokomöbler är de förgyllda möblerna som byråer, konsolbord, speglar, klockfodral, byrån med buktande front och sidor, sekretären med lådinredning bakom klaffen, fällbord med tregrenad fot, tebord med nedsänkt fajansbricka, bergéren, pendylen, applicken (ljushållare på väggen), kommoden och nattbordet. Karakteristiskt för förvaringsmöblerna är att de har buktiga former, svängda profiler, rikligt med inläggningar (intarsia, marketteri eller parketteri). Beslagen är svängda, cisilerade och brännförgyllda. Sittmöblerna är djupa och breda med s-formade ben, benavslut kan finnas med klor som griper om boll (claw and ball).
Typiskt för rokokon är den asymmetriska dekoren, de mjuka formerna utan skarpa övergångar. Favoritmotiven är musslan, rosen och rocaillen, en oregelbunden klippformation eller brytande vågkam, som gav rokokon dess namn. Dessutom Kina-inspirerade motiv (kineserier). Andra målade färgtoner man använde var gul, rosa, svart, röd och grön. Från England kom Chippendale-stilen till Sverige, med sina gotiska spetsbågar. De nya influenserna från asien (Ostindiska kompaniet) satte sina spår genom att man tillförde kineserier på möblerna. Dessa kineserier bestod i att man målade orientaliska blomstermotiv, kinesmotiv och utförde lackmotiv.
Källa: ://home.swipnet.se/Restaurering/rest/mobelhistoria.htm
En stilart mellan slutet av 1880- till 1910-talet. Jugendstilen var ingen enhetlig stil utan kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en rad olika stiluttryck som samtidigt uppkom på olika platser. Belgien, Österrike och Katalonien brukar anges som de mest betydande regionerna för stilens framväxt. Denna stil fick i de flesta länder namnet Art Nouveau efter butiken Galerie d'Art Nouveau i Paris, som drevs av den tyske konsthandlaren Siegfried Bing. Namnet antyder att stilen uppfattades som en brytning med traditionell formuppfattning. Detsamma gäller för det katalanska namnet på rörelsen, modernisme. I Tyskland och de nordiska länderna kom stilen att benämnas Jugend, efter en tidskrift med samma namn. I Italien kallades stilen för Stile floreale, vilket bäst beskriver hur den tog sin inspiration från naturens oregelbundna och organiska former, men i stiliserad form. I Storbritannien gick stilen under namnet Liberty style och i Österrike Secession ("utbrytning"). Inom konst och formgivning inspirerades keramik, glas och metall av frukter och fröhus och lampfötter av tallstammar. Långsmala, finlemmade kvinnogestalter bar upp lampor och ljusstakar. Matsalsmöblemang var ofta i ek med kraftiga beslag, och skåpen och stolarnas höga ryggar hade ofta en ros, ett äpple eller annan frukt i relief. Stolsbenen avslutas med lökformade ansvällningar. Taklampor var i hamrat järn eller koppar och bordslampor hade släta kupor i starka färger.
En stilart mellan slutet av 1880- till 1910-talet. Jugendstilen var ingen enhetlig stil utan kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en rad olika stiluttryck som samtidigt uppkom på olika platser. Belgien, Österrike och Katalonien brukar anges som de mest betydande regionerna för stilens framväxt. Denna stil fick i de flesta länder namnet Art Nouveau efter butiken Galerie d'Art Nouveau i Paris, som drevs av den tyske konsthandlaren Siegfried Bing. Namnet antyder att stilen uppfattades som en brytning med traditionell formuppfattning. Detsamma gäller för det katalanska namnet på rörelsen, modernisme. I Tyskland och de nordiska länderna kom stilen att benämnas Jugend, efter en tidskrift med samma namn. I Italien kallades stilen för Stile floreale, vilket bäst beskriver hur den tog sin inspiration från naturens oregelbundna och organiska former, men i stiliserad form. I Storbritannien gick stilen under namnet Liberty style och i Österrike Secession ("utbrytning"). Inom konst och formgivning inspirerades keramik, glas och metall av frukter och fröhus och lampfötter av tallstammar. Långsmala, finlemmade kvinnogestalter bar upp lampor och ljusstakar. Matsalsmöblemang var ofta i ek med kraftiga beslag, och skåpen och stolarnas höga ryggar hade ofta en ros, ett äpple eller annan frukt i relief. Stolsbenen avslutas med lökformade ansvällningar. Taklampor var i hamrat järn eller koppar och bordslampor hade släta kupor i starka färger.
En stilart mellan slutet av 1880- till 1910-talet. Jugendstilen var ingen enhetlig stil utan kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en rad olika stiluttryck som samtidigt uppkom på olika platser. Belgien, Österrike och Katalonien brukar anges som de mest betydande regionerna för stilens framväxt. Denna stil fick i de flesta länder namnet Art Nouveau efter butiken Galerie d'Art Nouveau i Paris, som drevs av den tyske konsthandlaren Siegfried Bing. Namnet antyder att stilen uppfattades som en brytning med traditionell formuppfattning. Detsamma gäller för det katalanska namnet på rörelsen, modernisme. I Tyskland och de nordiska länderna kom stilen att benämnas Jugend, efter en tidskrift med samma namn. I Italien kallades stilen för Stile floreale, vilket bäst beskriver hur den tog sin inspiration från naturens oregelbundna och organiska former, men i stiliserad form. I Storbritannien gick stilen under namnet Liberty style och i Österrike Secession ("utbrytning"). Inom konst och formgivning inspirerades keramik, glas och metall av frukter och fröhus och lampfötter av tallstammar. Långsmala, finlemmade kvinnogestalter bar upp lampor och ljusstakar. Matsalsmöblemang var ofta i ek med kraftiga beslag, och skåpen och stolarnas höga ryggar hade ofta en ros, ett äpple eller annan frukt i relief. Stolsbenen avslutas med lökformade ansvällningar. Taklampor var i hamrat järn eller koppar och bordslampor hade släta kupor i starka färger.